Prästämbetet är ministeriet för medlingen mellan GUD och människa i de ting som skänker förlåtelse för synder, förmedling av välsignelser och släcka vrede. Det är uppdelat i ofullkomlighet som det var i Moses lagbok och i fullkomlighet som det är i kyrkan.
Grundprincipen för det kyrkliga prästadömet är i Herrens ord till Petrus i Caesarea Filippi: “Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen”.
Dess uppmaning kommer från det andra påbudet: “Föd mina lamm, föd mina får, föd mina tackar”. Och dess fullbordan och fullkomlighet från när han andades på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden”.
Det gamla prästämbetet var av generation som inte baserades på sättet av liv och vilja, medan det nya prästämbetet som genom apostolisk följd förmedlades i kyrkan genom handläggning, gavs till de som ansågs vara värdiga det efter att deras sätt att leva och tänka ha undersökt.
“Men först skall också de prövas, sedan får de bli medhjälpare om det inte finns något att anföra mot dem”.
Därför är fullkomligheten av detta och ofullkomligheten i det här prästämbetet är uppenbart eftersom vi vet att många ogudaktiga barn är födda till rättfärdiga fäder, såsom Kain, Ham, Lots barn, Moses barn, Eli och andra, samt goda barn är födda av ogudaktiga fäder som Melkisedek, Abraham och andra. Förövrigt tilldelades det gamla prästämbetet genom en material olja; medan den nya tilldelas med andlig olja genom handpåläggning.
När det gäller de regler för att prova den som önskar få prästskapet, huruvida han är värdig eller inte, låt han som vill veta detta lyssna på Pauls ord, Andens tunga: ”Det är ett ord att lita på, den som önskar få prästskapet eftersträvar ett bra arbete. Därför måste prästen vara höjd över allt klander, gift bara en gång, nykter, behärskad, anständig, gästfri och en god lärare. Han får inte missbruka vin och inte vara hårdhänt utan skall vara försynt och fridsam och fri från penningbegär. Han skall kunna styra sitt hus och få sina barn att underordna sig, allt i värdiga former. För hur skall någon som inte kan styra sitt eget hus kunna ta hand om Guds församling? Han får inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och faller under djävulens dom. Dessutom måste han ha gott rykte bland utomstående, så att han inte blir förhånad och går i djävulens fälla.
På samma sätt skall diakonerna vara värdiga och uppriktiga. De får inte vara begivna på vin eller lystna på pengar. De skall förena trons hemlighet med ett rent uppsåt. Men först skall också de prövas, sedan får de bli diakoner om det inte finns något att anföra mot dem.
