Tro är något som måste vara en aktiv del av vårt kristna liv, för tro är inte något passivt. Att kunna tro på Gud och lovsjunga honom när allt är bra omkring oss är lätt, men när saker börjar tryta och bli lite ansträngt är det dags att aktivera vår tro och samtidigt tala ut ord av tro. I ordspråksboken 18:21 står det om att våra tunga har makt över liv och död. Med detta menas att våra ord har makt att förändra en situation eller omständighet. Talar vi ut negativitet och hopplöshet, säger vi till oss själva att vi aldrig kommer att ta oss förbi ett problem, ser vi inte Guds närvaro och hand i en svår situation? Detta kräver en viss förståelse för vem Gud egentligen är och hur han fungerar. Det kräver att vi känner Gud på ett sätt där han är både personlig och verklig för oss. Herren arbetar inte från början till slutet, utan han arbetar från slutet bakåt till början. Gud vet redan vad som ska hända och han har en plan för var och en av oss. Herrens planer för våra liv är högre än våra egna planer för våra liv, och Herrens vägar är högre än våra vägar. Det är inte alltid vi förstår varför saker händer, men om vi väljer att aktivera vår tro i våra hjärtan och lita på Herren så förstår vi också att Gud endast har goda planer för oss. Gud orsakar inte svårigheter i våra liv, men han kan tillåta dem. När vi går igenom svårigheter ska vi veta med all säkerhet att Gud är där med oss, mitt i det svåra. Han överger inte oss och lämnar oss aldrig ensamma. Dessa svårigheter kan Herren tillåta för att vi ska visa honom hur mycket vi älskar honom, litar på honom och är villiga att följa honom. Stannar vi kvar nära honom i tron eller känner vi oss besvikna och övergivna av honom när dessa svårigheter kommer vår väg? Dessa svårigheter kan komma på grund av att vi ska formas efter Guds hjärta, vi kanske behöver bli av med stolthet, egoism, lathet etc och Herren kan då tillåta ett dike i våra liv eftersom vi ibland behöver vi dö från vissa saker som inte behagar Gud. Det står t. ex om vetekornet i Johannes 12:24 där det nämns att om det inte faller ner i jorden och dör så förblir det ett ensamt korn och bär ingen rik frukt. Det som tron uppmanar oss att göra är att inte fastna i detta dike, utan att inse att vi faktiskt kan ta oss upp ur den med hjälp av Herrens kraft.

Det fanns en man i bibeln som nämns i 1 Moseboken 39. Han hette Josef och hans berättelse är en med många intressanta inslag. En dag berättade Josef, som var den yngste av hans bröder, för dessa att de en dag skulle knäböja inför honom. Josef var även faderns favorit bland alla hans barn, vilket skapade ytterligare avundsjuka och irritation bland hans bröder. Detta ledde till att de en dag kom överens om att göra sig av med Josef genom att ljuga för deras far om att Josef blivit mördad av ett vilddjur när de egentligen slängt ner honom i ett dike. Han blev såld som slav till en av faraos män som hette Potifar i landet Egypten . Josef fann nåd inför Potifars ögon och fick därför betjäna honom. Potifar satte Josef över hans hus och allt han ägde lämnade han till Josef. Några år senare blev Josef anklagad av Potifars fru för att ha försökt våldföra sig på henne, och detta resulterade i att Josef återigen blev nerslängd i ett dike, denna gång ett fängelse. Där var han i flera år, och hela tiden arbetade Herren på att forma Josef. Josef höll sig fortfarande nära Gud och litade på honom. Han satt där med faraos hovmästare och kock, män som jobbade nära farao. Genom dessa män samlade Josef på sig mycket information om hur systemet i Egypten fungerade, hur farao var som person mm. Josef kunde ha valt att bli bitter flera gånger, men han visste vad herren höll på med och valde att hålla fast vid sin tro och att ha den aktiv. En dag hade dessa män en dröm om deras öden och Josef fick tyda den till dem. Bägge männens öden var så som Josef hade förutsagt, och han bad den ena av dem att nämna honom inför farao så att han kunde bli fri men tyvärr glömdes han bort i ytterligare några år. Återigen kunde Josef blivit bitter och blivit arg på Gud, men hans tro höll honom nära Gud och han kände Gud. När Gud ansåg att det var tid för Josef att återvända till palatset lät han farao ha en dröm om sju gödda kor, samt sju magra kor. Mannen som suttit med Josef i fängelset kom nu ihåg honom och nämnde honom inför farao. Då fick Josef komma inför farao och herren lät Josef förklara drömmen för farao. Många andra hade försökt, men inte lyckats hitta en förklaring till faraos dröm. Nu blev Josef faraos närmaste man och den profetia han talat om för hans bröder tidigare slog in några år senare, men nu var Josef förändrad. Han var inte dryg och skrytsam som han varit med sina bröder innan, utan ödmjuk och förlåtande. Tron håller våra hjärtan mjuka och låter oss inte utveckla ett hjärta av sten.

Vissa situationer i livet är svårare att hantera och eventuellt kanske även acceptera, och detta är även väldigt individuellt. En vis människa sa en gång att vi ska öva upp vår tro i de goda dagarna, för att vi ska vara redo när en storm kommer. Jag kommer att tänka på de två människor som byggde sina hem i Matteusevangeliet 7:24 - 27. Bägge två hörde Guds ord, och båda två handlade på herrens befallning. Men en av dem byggde på klippan och den andra valde att bygga på sanden. När omständigheterna var lugna och vädret fint kunde man inte se någon som helst skillnad på husen. Det var först när stormen kom som man kunde se vem som byggt sin grund på vad. Stormen representerar olika situationer och svårigheter i våra liv, och den avslöjar alltid vår grund. När Josef mötte svårighet efter svårighet valde han att lita på Herren och lägga allt i hans händer. Ibland kan vi få lägga saker i Guds händer flera gånger, och kanske avsäga oss det som vill komma och stjäla vår tro. Jesus talade om sig själv när han sa att han kom för att ge liv och ett liv i överflöd, medan tjuven kom för att stjäla, förstöra och döda. Finns det något som stjäl din frid och din tro i ditt liv?

Vänder vi Gud ryggen eller väljer vi att dra oss ännu närmare honom när svårigheter omger oss? Gud flyttar sig inte från oss, han är alltid oss nära och hör alltid vår bön. Den som flyttar på sig är då alltså vi själva. När vi känner oss alldeles omringade av svårigheter ska vi ropa till Herren, och han kommer att hjälpa oss. Det står i psaltaren om när David ropade till Herren i svårigheter, och Herren svarade David genom att sätta hans fötter på en klippa, en stadig grund och där han hade uppsikt. Herren lyfte upp David ur hans dike. Våga därför tro på Herren, inte bara som en kristen människa, och kanske bara i kyrkan, utan lär känna honom personligt och som en Gud som älskar dig högt och som hör dig när du ropar. Jag tror att detta är ömsesidigt, Gud hör oss när vi ropar men även vi ska kunna höra när han kallar oss och manar oss till något. Jesus nämner även på flera håll i bibeln om att vi ska höra, vi som har öron att höra med. Han skulle bara kunna säga; Hör. Men det står, ”Hör, Du som har öron att höra med”. Herren leder oss och vill att vi ska vara på hans ”radiokanal” så att det han sänder ut kan uppfattas av oss. Om vi har en annan kanal inställd kommer vi aldrig att kunna ”höra” det herren vill förmedla.

Gud har gett alla oss ett mått av tro men det är upp till oss om vi vill utveckla den. Det står i bibeln att tron kommer från predikan, och predikan i kraft av Jesu ord. Om vi vill utveckla vår tro måste vi alltså lyssna på predikan, läsa bibeln och lära oss mer om bibeln.

Ett bibelord från Matteus 9:17 säger; ”Inte heller slår man nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gör det sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, så att både vin och säckar förvaras”. Jag tror att det talar symboliskt om vår tro. Gud kan göra allting och ingenting är omöjligt för honom, men vi kan begränsa Gud till att endast göra det vi tror honom om. Vilka är våra ”säckar” som vi tar emot Gud med? Är vi mottagliga för det han har för oss och ger vi honom tillåtelse att göra det han vill göra för oss och i oss? Har vi kanske ett alldeles för snävt synsätt? Be Gud uppenbara detta för dig.

Kvinnan i Markus 5:25-34 som hade haft blödningar i tolv år trodde att om hon bara kunde röra vid en liten del av Jesus mantel skulle hon bli helad. Många människor rörde vid Jesus när han rörde sig genom folket, men när denna kvinna rörde vid den lilla delen av hans mantel vände han sig om och frågade; ”Vem rörde vid mina kläder?” Jesus frågade hans lärljungar detta eftersom han känt att kraft gick ut från honom och helat någon. Lärljungarna svarade honom att många rörde vid honom, men Jesus fortsatte att se sig omkring efter kvinnan som gjort detta. Efter ett tag erkände kvinnan vad hon gjort och talade om sanningen för Jesus. Då svarade han henne ; ”Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga”. Här ser vi hur en människas tro kan hela en. Jesus är allsmäktig, men om vi inte tror kommer ingenting att hända. Därför måste vi aktivera vår tro och verkligen tro från hjärtat. Jesus kunde t. ex inte utföra mirakler i hans hemstad eftersom folket där inte trodde på honom.

Jag tänker även på den man som nämns i nya testamentet som varit sjuk i många år, han kunde inte gå pga. hans sjukdom, och när Jesus kom till honom för att hela honom frågade han honom först; ”Vill du bli hel?” och mannen svarade; ”Jag vill”. Vi måste också säga till Jesus att ”Vi vill aktivera vår tro”. Vi ska våga lita på Gud och sätta all vår tro och hopp till honom, i alla situationer som vi än hamnar i.

En annan person som står omnämnd i bibeln (Lukas 7:1-10, Matt 8:13) som hade en stark tro var den hedniska officers tro. Hans tjänare var mycket sjuk och låg inför döden, men han trodde att om bara Jesus sa ett ord skulle tjänaren bli frisk och helad. Jesus sa till officeren i Matt 8:13; ”Gå, som du tror ska det ske dig”. Vad tror du om dig? Jesus svarade i Lukas 7:9 att han inte ens i Israel sett en sådan stark tro, och tjänaren blev helad. Denna officer som var en hedning hade en stark tro på Jesus, medan andra som kallade sig själva för troende inte delade samma starka tro. Därför är det inte lika viktigt vad vi väljer att kalla oss som vad som egentligen finns i våra hjärtan. Vad finns i ditt hjärta?

Mitt råd är att studera ordet, be till Herren och försöka leva i en nära relation till Herren. Man kan memorisera några bibelverser som man kan ta fram när en situation kräver det. Gud talade och det blev till, har du tänkt på denna mening förr, verkligen tänkt på vad som sägs med detta? Det Gud talade, det blev. Därför ska vi vara försiktiga med det vi faktiskt väljer att tala ut, men också samtidigt faktiskt våga tala Guds ord i en situation, t. ex om man upplever fruktan kan man tala ut Guds frid som står på ett par ställen i bibeln. När vi möter svårigheter i våra liv ska vi tala ut Guds ord till dem, om vi får ett negativt utlåtande från en läkare ska vi proklamera det som står skrivet; att vi genom hans (Jesus) sår, är vi helade, när vi förlorar vårt jobb ska vi proklamera att Guds vägar är högre än våra vägar och när vi känner att vi knappt klarar oss ekonomist ska vi tala ut att vår ekonomi inte är den som finns här på jorden utan den är i himmelen och i Guds händer. Tro är att vi vet med all säkerhet att Gud kommer att göra det han har lovat i sitt ord, i bibeln står alla Herrens löften till oss. Vet du vilka de är? Känner du till dem? Det står ex. vis i bibeln om att de svaga ska säga att de är starka. Med detta menas att vi inte ska klaga på en situation som är, utan vi ska proklamera ut det som vi vill se över våra liv. Gud talade och det blev till, därför ska vi också tala ut det vi vill se, och om det är i Guds plan för oss och i hans vilja kommer han att ge oss det vårt hjärta begär.

Det är viktigt att leva under herrens ledning, och samtidigt att leva under hans vilja. När herren talar ska vi veta att det är sanning och vi ska våga lita på herren och våga göra det han manar oss till. När judarna skulle ut ur Egypten ville de snabbt tillbaka dit där de varit slavar efter bara några dagars resande. Nu var de fria men de hade inte samma rutiner som de haft innan. De var olyckliga och levde som slavar i Egypten, men de ville ändå tillbaka till den tillvaro som de kände igen där de var bekväma. Trots att Herren var med dem i öknen varje dag, gav dem färsk manna varje dag och ledde dem hela vägen som ett moln på dagen och som en stjärna på kvällen, så var de inte tillfredsställda. De ville tillbaka till slaveriet eftersom där skulle de få vara bekväma och veta när de skulle få sova, äta och arbeta. De bodde inte längre i landet Egypten, men däremot bodde Egypten i dem och i deras hjärtan. Detta visar sig genom t. ex när Mose gick upp till berget för att höra från Gud och folket göt en guldkalv som de tillbad. Dessutom skulle denna vandring som judarna egentligen gjorde endast skulle tagit ca 40 dagar. Istället tog resan 40 år, på grund av att de inte litade på herren och inte aktiverade sin tro. Fråga dig själv om du litar på Gud och att Gud är densamme då som nu och i all evighet? Litar du på hans ord? Tror du på att Herrens kraft fortfarande verkar och är mäktig att utföra mäktiga ting?

Det står i bibeln att Herren är densamme igår, idag och i evighet och det är denna Gud som älskade världen så mycket att han valde att offra sin ende son för att försona sig med världen igen. Tider förändras, modet och trender ändras, tankar förändras men Herren är alltid densamme. Samma Gud som talade till Mose i öknen, som helade sjuka och gav blinda synen åter, som var i Jesus medan han var på jorden, det är samma Gud som vi tillber i kyrkan idag. Och jag vill verkligen uppmana dig som läser detta att inte minimera Guds kraft eller hans kärlek till oss. Kom ihåg att han alltid är, alltid har varit och alltid kommer att vara samma Gud.

Österns Gamla Kyrka