More about Church of the East

Vad säger Bibeln om spådom?

I Bibeln står det i flera ställe om spådom och att bli spådd, t.ex. följande: 2.Mos.22:18, 3.Mos.19:26 och 20:27. Jesaja 8:19, Mika 3:7, Sakarja 10:2. Alla dessa bibelord förbjuder och bestraffar spådom.
I Nya testamentet berättas det i Apostlag.16:16 om en hednisk flicka med en spådomsande i sig. Paulus driver ut denna ande i Jesu namn, trots att den flickan säger verkar vara sant. Spådomar kan alltså fungera - och ändå bör vi inte befatta oss med dem. Det är likadant med att söka kontakt med döda människors andar. Visst kan man ibland få sådan kontakt, men det är inte sådant vi bör ägna oss åt.

Jesus vill uppfylla oss med sin Ande, som kan vägleda oss med hela sanningen (Joh.16:13). Har vi redan hela sanningen - vad ska vi då med spådomar till?

 

Jag tror att det Daniel skriver i gamla testamentet att Messias skulle bli dödad efter 62 veckor. Blev Jesus dödad efter 62 veckor? Och när var starten?

Det står så här: ’’Från den tid då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste kommer skall sju veckor förgå, och under sextiotvå veckor skall det åter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om än i tider av nöd. Men efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord förgöras, utan att någon efterträder honom.’’ (Dan 9:25-26)

Varje vecka svarar här mot sju år, vilket är en princip som ges i 3 Mos 25:8, "Och du skall räkna 7 gånger 7 år så att tiden för de sju årsveckorna blir 49 år".

Ordet om Jerusalems återuppbyggande utgick i den persiske konungen Artasastas tjugonde år, enligt profeten Nehemja:

’’I månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, vid ett tillfälle då vin stod framsatt för kungen, tog jag vinet och gav det åt honom. Och jag hade inte förr visat mig sorgsen för honom. Men nu sade kungen till mig: Varför ser du så sorgsen ut?‘‘ (Neh 2:1)

Nehemja, som var Artasastas' munskänk, berättade då att han sörjde över Jerusalem och bad kungen om tillåtelse att fara dit för att åter bygga upp staden. Detta beviljades honom.

Enligt historikerna inträffade Artasastas' tjugonde regeringsår år 445 f Kr. Det skulle enligt Daniel gå 49 år (sju årsveckor) plus 434 år (62 årsveckor), dvs sammanlagt 483 år från detta årtal till dess att den smorde, dvs Jesus Kristus, skulle förgöras. 483 år framåt från 445 f Kr leder oss till år 38 e Kr. Den judiska almanackan räknade emellertid inte med 365 dagar per år, utan med 360 dagar per år. Tar vi hänsyn till detta får vi 476 i stället för 483 år och hamnar då på år 31 e Kr, dvs det årtal som historikerna anser vara det sannolikaste årtalet för korsfästelsen (483x360=173880 dagar och 173880/365=476 år).

 

Varför skapade Gud mannen Adam före kvinnan Eva? Han visste väl att samhället skulle se ut som det gör idag och att det automatiskt skulle öka kvinnohatet i Judendomen och Kristendomen?

Mose berättar för oss i 1 Mos 1 att Gud i sin nåd gav de underbaraste gåvor åt både mannen och kvinnan. Båda är hans avbild och har del i hans fullkomlighet. De äger all nödvändig kunskap om honom och om vad han vill med deras liv. Både man och kvinna ska råda över den skapade världen.

Bibel har redan beskrivit mannens och kvinnans skapelse i 1 Mos 1. Det andra kapitlet får oss att bättre förstå det ömsesidiga beroendet mellan man och kvinna. Sedan Gud skapat mannen och satt honom i trädgården - en plats som vi med rätta kallar »paradiset» utan att fullt ut förstå vad vi pratar om - konstaterade han: »Det är inte bra att mannen är ensam» (v 18). Gud definierade själv vad som inte var bra genom att tillägga att han skulle göra en »hjälp som passar honom». Adam hade ännu ingen som passade honom, ingen som kunde komplettera honom och tillsammans med honom förverkliga Guds plan för deras liv. Mannen och kvinnan var alltså beroende av varandra.

När Gud skapade mannen bestämde han att mannen skulle ha en medarbetare till hjälp att utföra sin uppgift i livet, och hon kallades »kvinna». Den viktiga plats kvinnan intar i mannens liv framgår av det hebreiska ordet för »hjälp». Det är en term som Bibeln ofta använder för att beskriva Gud i hans förhållande till oss människor. I Ps 70:6 bekänner den inspirerade författaren att Gud är hans »hjälp», just det ord som Herren använder i 1 Mos 2:18 för att beskriva kvinnan som han tänker skapa åt mannen. Kvinnan ska sörja för det som mannen saknar och behöver, på samma sätt som Gud kommer till sitt folk och styrker och stöder dem.

På egen hand kan den förste mannen inte fullfölja Guds plan för hans liv, som innefattar detta välsignade ord: »Var fruktsamma och föröka er» (1 Mos 1:28). Han behöver kvinnan som Gud vill ge honom. Det är därför Paulus senare skriver att »mannen inte skapades för kvinnan utan kvinnan för mannen» (1 Kor 11:9). Deras ömsesidiga glädje och tillfredsställelse ska komma när de förenas för att fullgöra det Gud avsåg med deras liv.

Guds sätt att beskriva kvinnan förstärker avsikten att hon ska stå vid mannens sida och hjälpa honom att fullfölja sin uppgift i livet. I vår översättning kallas kvinnan en hjälp som »passar» för mannen. Meningen bakom det hebreiska ordet är att hon ska komplettera mannen. Han har varit ensam, och det är inte bra. Kvinnan ska råda bot på denna ensamhet och så tjäna som hans hjälp. Hon ska vara hans kvinnliga motsvarighet - fysiskt, psykiskt, känslomässigt och andligt. Hon ska ge honom vad han behöver, och hon ska hämta från honom allt som hon behöver. Vi kan likna dem vid de två sista bitarna i det gudomliga pusslet, bitar som läggs ihop för att fullborda den vackra bild av livet på jorden som Gud avsåg.

Adam själv ger ett vältaligt vittnesbörd om den uppgift som kvinnan ska ha i hans liv när han konstaterar: »Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon ska heta kvinna (ish-sha), ty av man (ish) är hon tagen» (1 Mos 2:23). Detta är Adams sätt att säga att Eva är hans kvinnliga motsvarighet. Han erkänner att Eva är den som Gud har skapat till att stå vid hans sida. Hon ska ge honom vad han behöver lika väl som hon får sina behov uppfyllda av honom. Han ärar och älskar henne med rätta som en jämngod Guds skapelse.

Genom sitt sätt att skapa kvinnan visar Gud mannen att hon är en speciell och nödvändig del av hans liv. Innan Gud skapade henne lät Gud mannen ge namn åt djuren. Denna namngivningsprocess tjänar till att visa mannen att han inte har någon som passar honom. Han kommer fram till samma förståelse av sin situation som Gud redan har. Adam ser nu att det är något »icke gott» i att vara ensam, fastän han bor i paradiset. När Gud skapar kvinnan av mannens kött och ben förstår Adam att han nu har fått någon som fullt ut passar för honom.

När Gud för fram Eva till Adam använder denne inte personliga namn när han talar om sig själv och sin hjälp. Han använder de mer allmänna benämningarna »man» och »kvinna». Han kallar den som Gud har gjort »kvinna», inte Eva, och han konstaterar att hon har tagits av »mannen», inte av Adam. Den första mannen och kvinnan som Gud skapade företräder i sina liv det som Herren väntar sig av alla människors liv. Det som är tillämpligt på Adam och Eva kan tillämpas på alla män och kvinnor.

Adams förtjusning över Evas skapelse är otvetydig. Vilken glädje det är som fyller hans hjärta, när Gud för fram Eva till honom för bröllopet! Här är äntligen en som verkligen passar för honom, en som han kan förenas med i fullkomlig samstämmighet. Tillsammans kan de uppfylla det som Gud vill med deras liv här på jorden. Adam jublar med rätta över gåvan Eva som Gud ger honom.

När vi ser tillbaka på det glada förhållandet mellan man och kvinna i paradiset, kan vi inte annat än längta efter denna lycksaliga harmoni. I trädgården var två viljor en. De var fullkomligt förenade enligt Guds vilja. Sångarna och sången var oskiljaktiga, eftersom Adam och Eva levde sina liv i fullkomlig samstämmighet med Guds vilja.

 

Om Gud är så god som det sägs, varför ändrar han inte på världen och får slut på all krig, fattigdom, livshotande sjukdomar osv.?

Skapelsen var från början alltigenom god. Människan, skapad till Guds avbild, var både en andlig och en fysisk varelse. Han hade skapats med personlighet, fri vilja och förmåga till kärlek och levde i en ljuvlig lustgård. All makt på jorden hade getts åt honom, och han hade en nära gemenskap med Gud.

Djävulen, som var en fallen ängel, lurade människan att av fri vilja lämna ifrån sig denna makt. På detta sätt kom synden eller ondskan in i världen. Genom synden gjorde också döden, både den fysiska och den andliga, sitt intåg i skapelsen. Varken sjukdom, lidande, fattigdom eller svält var någonting som Gud hade planerat, utan en konsekvens av att:

Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det... (Rom 8:20-21)

Djävulen har således på ett legalt sätt fått makten över jorden. Han har inte stulit den, utan människan har utan tvång och av fri vilja överlämnat den till honom. Det onda som sker på jorden är därför helt enkelt ett uttryck för Djävulens natur. Den som har lagt denna makt i Djävulens händer är alltså människan. När jorden hamnade under Djävulens våld, drabbades den av en förbannelse. Död, sjukdom och miljöförstöring kom in i bilden:

Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bor där måste lida vad de har förtjänat. (Jes 24:6)

Det onda kommer följaktligen inte från Gud, i Gud finns bara ljus, inget mörker finns i honom. Gud är helig, rättvis, sann, alltigenom god och full av kärlek. Jesus säger klart att lidande och sjukdom kommer från Djävulen, inte från Gud:

Tjuven [dvs Djävulen] kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd. (Joh 10:10)

 

Varför följer vi regler som är urgamla i synodsbok, jag menar inte alla regler, det finns säkert mycket som är bra. Men jag tycker att mycket som står kan inte följas i dagens samhälle. Jag undrar också hur man går tillväga när man skriver reglerna och av vem? Reglerna är för vårt samhälle och vi måste kunna påverka.

Jesus säger: ’’Sabbaten blev till för människan och inte människan till för sabbaten’’ (Mar 2:27), och det betyder att allt som finns som regler och krav i kyrkan har en mening med att hjälpa och skänka vila. Men för att den sista samlingen av synods regler och beslut har inträffat i trettonhundra tal, då vissa av reglerna kan inte passa i dagens kyrka, som gör folk att antingen strunta i dem eller har ett lidande sätt att följa efter, och bägge är fel. Kyrkan har gått igenom en mörk tid och som konsekvens var kyrkan inte moderniserad eller funkande på det sättet som vår herre Jesus Kristus eller apostlarna hade planerat. Regler i kyrkan omfattas av kyrkans ledning efter att de tillfrågar sina församlingars medlemmar om deras förslag till kommande synod, därefter går de igenom alla förslag och diskuterar möjligheten att införa dem. Det viktigaste är att ett förslag håller med vad Bibeln säger, och är en praktik av Jesus ord.

 

Prästernas uppgift är att ge folk undervisning i vad Bibeln säger under hela gudstjänsten. Varför hålls då gudstjänster på ett språk många inte förstår? Ska man välja att bevara språket eller religionen först?

Gudstjänsten har en stark ställning inom kristendomen och är en av kyrkans sakrament eftersom den firas alltid med nattvard i Österns kyrka. Viktiga moment i gudstjänsten är bön, lovsång, bibelläsning, predikan och nattvardsfirande, så predikan eller bibelundervisning är inte den enda moment i gudstjänsten. Gudstjänsten firas i Österns Gamla kyrka i de flesta församlingarna på det liturgiska språket (Gamla Assyriska) som är nästan oanvänd längre, och att vi har fortfarande det här språket som ett liturgis språk beror på att kyrkan har gått genom många förföljelser i historien som gjorde att kyrkans ledning satte sin kraft i att bevara sin tro, liturgi, traditioner, samt att behålla det här språket som ett självförsvar på allt som är gammalt och ärvd, och när kyrkan lever idag i en renässans tid tas den fråga upp, varför vi använder ett språk som många inte förstår i kyrkan, och det är ofta ungdomar som ställer den fråga, som jag kan tolka till att de började närma sig mer och de kräver mer av kyrkan och det är jätte positivt. Flera församlingar i vår heliga kyrka har börjat med att översätta och använda det talspråket som gör lättare att förstå gudstjänstens innehåll.

Vårt uppdrag idag i kyrkan är att uppmuntra våra ungdomar att lära sig mer om vårt språk samt att översätta alla kyrkans liturgiska böcker till det nya språket som gör kyrkan ett rätt ställe för andakt.

 

 

Varför har den Katolska och Ortodoxa kyrkan 7 sakrament, när det bara nämns 2 i Bibeln?

Sakramentet är ett heligt symboliskt handling som på ett hemlighetsfullt sätt förmedlar Guds nåd till människorna. De kristna sakramentens antal var länge obestämt men fastställdes under medeltiden i kyrkan till sju, men det skiljer från en kyrka till en annan…

I Österns Gamla Kyrka, har vi:

1.       Prästerskap

2.       Dop

3.       Nattvard

4.       Krisma (dopsmörjelse)

5.       Bikt

6.       Helige Jäst (Malka)

7.       Helige tecken av Kors (korstecknet)

 

Medan den Katolska och Ortodoxa Kyrka har:

1.       Prästerskap

2.       Dop

3.       Nattvard

4.       De sjukas smörjelse

5.       Bikt

6.       Konfirmation

7.       Äktenskap

Skiljaktigheten kom från att, varje kyrka hade sin åsikt om vad som är viktigast och vad som är Guds nåd. Vissa av dessa sakrament kan fås en gång i livet, medan andra kan fås flera gånger. I Bibeln nämns flera av dessa sakrament, t ex:

v       Prästerskap, läs (Matt 16:18-19), (Matt 18:18), (Luk 10:16), (Matt 10:40)

v       Dop, läs (Joh 3:22), (Mar 16: 16)

v       Nattvard, läs (Mat 26:26), (Mar 14:22), (Luk 22:19), (Joh 6:51)

v       Krisma (dopsmörjelse), läs (Jak 5:14), (Mar 6:13), (2 Mos 30:33), (1 Kun 1:39)

v       Bikt, läs (Joh 20:29), (Luk 15:11-32), (Mat 9:12-13)

v       Helige Sign av Kors, läs (Mat 24:30), (1 Kor 1:18)

 

Helige Jäst (Malka) är en apostolisk överlämning, Saliga Tomas, Bartolomaios lärjungar och Addai, Mari från de sjuttiotvå apostlar hade överlämnat den helige jäst (Malka) till Österns Kyrka när de förkunnat i östern. Den används för att komplettera nattvardens sakrament.

 

Du säger att kristendomen inte är en religion, utan ett nytt liv som man väljer. Men hur vet man att de andra religionerna inte är de rätta? De som har en annan religion och är starkt troende kanske också tycker så om oss. Att våran religion är fel. Några säger även att endast de döpta kommer till paradiset. Men det kanske finns folk som har en annan religion och lever ett sådant liv som man ska enligt bibeln.

Ibland kan någon ställa frågan: ”Varför finns det så många olika religioner om det bara finns en Gud?” Det är en intressant frågeställning. Bibeln säger ju att det bara finns en Gud och om det bara finns en Gud, varför finns det så många olika religioner? Jo, man kan se varje religion som en väg, kristendomen kallades ju till en början ”den vägen” av judar och romare. Problemet är att de olika vägarna, de olika religionerna, inte leder till samma slutmål. Det är precis som när vi är ute och kör bil. Ofta kommer vi då till korsningar, eller avtagsvägar, eller avfarter och då måste vi fatta ett beslut – vilket väg ska vi ta. När det gäller vår tro finns det många som säger: det spelar ingen roll vad man tror, alla vägar leder till Gud. Konstigt nog finns det betydligt färre som påstår samma sak i trafiken. Har du någonsin ringt upp en bekant och bett om en vägbeskrivning och fått till svar: Det spelar ingen roll vilken väg du tar – alla vägar leder till samma ställe. Ingen säger så för att alla vet att det inte är sant, det spelar roll vilken väg man tar. Det finns dock en viktig skillnad. I trafiken kan det finnas mer än en väg som leder till målet, även om de allra flesta leder fel, kan det finnas två som leder rätt, Så är det inte när det gäller vägen till Gud. Där finns inga nästan likvärdiga alternativ. Jesus säger: Jag är vägen… Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Han säger inte: Jag är en av många vägar till Gud, följ mig om ni har lust, eller så kan ni försöka hitta på egna vägar. Det går säkert också bra. Nej, Jesus talar klarspråk. Han gör anspråk på att vara den enda vägen till Fadern.

Att man bli döpt betyder det att man är född på nytt, och bekänner att Jesus tog på sig alla våra synder och skulder och det sker genom att man bli nedsänkt i vattnet (en symbol till livet) med Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.

Man kan bli döpt på olika sätt (alltså man får ny födelse och tro på Jesus väg), till exempel att man bekänner sina synder och ber om förlåtelse kan bli döpt med tårar i ögon av ångest. Jesus hade lovat den ogärningsman som var upphängd till höger om Jesus att han skulle vara med i paradiset bara för att han bekände sina synder och bad Jesus att tänka på honom då han kommer till sitt rike. Den ogärningsmannen var inte döpt men för att han hade bekänt sina synder fick vara med Jesus i paradiset.

Vart går gränsen för Gud att förlåta?

Gud, på vissa villkor, förlåter oss våra onda tankar och handlingar.

Guds förlåtelse är, av många skäl, annorlunda än mänsklig; bland annat därför att den har en helt unik utgångspunkt. Gud förlåter därför att Jesus på korset dog för våra synder. Därför är förlåtelsens första villkor, att vi accepterar just denna väg till förlåtelse, som Gud har berett, och som kostade gudomen så mycket smärta att fullborda.

Man kan också säga att det är tro på Jesus som är villkoret, och den tron visar sig förr eller senare så, att man sätter sitt hopp till just den räddning som han erbjuder.

Det centrala villkoret därutöver är att vi medger att där finns någon orätt inom oss, som behöver rättas till. Mer konkret betyder det att vi ber till Gud och i bönen erkänner oss skyldiga. Djupet och ärligheten i denna bön är tillräcklig, om vi kan gå med på att Gud får rena vårt sinne, och avlägsna grunden till det fel vi gjorde.

Guds förlåtelse är att han älskar oss hela tiden, även när vi inte vill bekänna synder. Gud behöver inte öppna sin kärleks portar när han förlåter, eftersom de portarna är öppna utan avbrott.

Guds förlåtelse innebär glömska. Det blir som om vi aldrig hade gjort orätt, enligt Guds sätt att tänka.

 

Jag undrar om man verkligen kan tro på både vetenskap och fortfarande vara troende?

Jag återställer din fråga så här hur är relationen mellan religion och vetenskap?

Relationen mellan religion och vetenskap har ofta genom historien varit ansträngd. Låt oss gå direkt på en tillspetsad fråga:
Ska bibeln användas i undervisning i vetenskapliga ämnen?

Svaret är naturligtvis ett nej, om man avser en traditionell lärobok. Bibeln kan inte ge tillräckliga svar på de frågor vi ställer, och har rätt att ställa, i ämnen som kemi, fysik och biologi. Men kanske kan bibeln ändå få finnas med som "referensmaterial"? Vi ska strax motivera varför, men först lite bakgrund.

En gammal "tvist"

Det som kan ses som en tvist mellan religion och vetenskap beror egentligen på två saker:
1. Det handlar om de olika vetenskapernas grundkaraktär. Vetenskapliga ämnen är empiriska (grundade på erfarenheter) och mätbara. Det är inte teologin på samma sätt. Därmed uppstår lätt en övergripande, närmast filosofisk fråga: vad är vetenskap? Den frågan kan besvaras på olika sätt.

2. Det är inte särskilt svårt att hitta uppgifter i religiösa skrifter, till exempel Bibeln, som direkt strider mot sådant som den moderna tekniken och vetenskapen har kommit fram till. I alla fall om man ser det bokstavligt. Ett exempel är att världen knappast skapades på sju dagar. Vetenskapen kan heller inte hantera "fantastiska berättelser" som jungfrufödsel, uppståndelse, gå på vattnet eller att människor blir över 900 år.

Går det då över huvud taget att förena en modern vetenskap med till exempel en kristen tro? Visst gör det. Det kanske till och med är så att vetenskapen och kristendomen har lite olika uppgifter och kompletterar varann. Ta ämnet biologi som exempel: här finns vissa grundfrågor som när? var? och hur? Men biologin säger ingenting om varför? i ett större perspektiv.

Båda lika viktiga

Fundera ett kort slag över den här frågan: Vad är bäst, ett foto eller en oljemålning? Det är naturligtvis omöjligt att besvara; frågan är till och med aningen vrickad. Samma sak är det med förhållandet mellan religion och vetenskap – de låter sig inte så lätt jämföras. Lika lite som vi kan svara på vad som är "mest rätt" av ett dokumentärt reportage och en dikt kan vi förkasta vetenskapen eller religionen på grund av att det andra finns. Båda är lika nödvändiga.
Fördelen med vetenskapen är att den kan ta fram vissa belagda svar på stora frågor, vilket religionen har svårare för. Nackdelen är att den är begränsad. Den ger inte svar på allt, och kommer heller aldrig att kunna göra det. Det gäller naturligtvis de stora existentiella livsfrågorna som inte minst barn och ungdomar ofta ställer:

- vad är meningen med livet?

- varför finns just jag?

- vad händer efter döden?

etc.
Här kommer religionen in. Inte på så sätt att den presenterar några standardsvar, utan religion arbetar från sina förutsättningar och hänvisar hela tiden dels till heliga skrifter, dels till människans tänkande, själsliv och individuella ställningstagande.

 

Angående Kapitel 1 vers 25 i Matteusevangeliet där det står, beroende på hur man tolkar meningen om Josef och Maria att Josef rörde Maria efter att hon hade fött Jesus.

Du undrar om Josef hade rört Maria efter hon födde sin förste son.

Att Maria var jungfru före Jesu födelse, säger Skriften helt klart. Att hon förblev jungfru vittnade fornkyrkan om från början. Men man tvivlar när det står i bibel att han rörde henne inte, förrän hon hade fött sin förste son, och när det nämndes i evangelierna att Jesus hade bröder och systrar, tvivlar man att Maria var oskuld efter Jesus födelse.

De bröder och systrar som omnämns i evangelierna var inte Marias barn, utan nära släktingar till Jesus enligt orientaliskt språkbruk.

Att Maria förblev jungfru efter Jesu födelse står INTE FORMELLT i Bibeln. Ändå tror Österns kyrka detta från fornkyrkan.

Men följande talar emot, att Maria hade barn efter Jesus - och detta finns i Bibeln!

- Hon skulle knappast kunnat följa med till Jerusalem när Jesus var tolv år och familjen vandrade dit. Mindre barn skulle ha hållit henne hemma (Luk 2:41-52).

- "Jesu bröder" förebrår denne hans uppträdande. Detta skulle vara alldeles otänkbart enligt orientens seder om de var yngre bröder (Mk 3:21, 31-35, Joh 7:2-5).

- Jesus på korset lämnar sin mor Maria i Johannes' vård, inte i någon broders (Joh 19:26f).

 

Dödscermoni, hela processen? från första till tredje dagen?

Döden, Det är viktigt att ta farväl. Särskilt viktigt är det vid livets slutliga avsked - döden. Seder i samband med en begravning fyller grundläggande mänskliga behov av trygghet och kontinuitet.

Begravningsgudstjänsten i Svenska kyrkan fungerar som en ritual för avsked. Den kan bli en akt av kärlek till den avlidne. Där kan vi tacka för vad den döde givit oss. Vi kan be om förlåtelse för det som inte blev som vi hoppades i vår relation och be om försoning för det som brustit mellan oss. Prästen lyser frid över den avlidne och överlåter honom/henne i Guds gemenskap och evig frid.

Begravningsceremoni, En begravningsgudstjänst enligt Österns Gamla Kyrkas ordning ska genomföras i Kyrkan, i direkt anslutning till begravningsceremonin, i närvaro av anhöriga, sker gravsättning som betyder nedsättning av kista i graven.

I begravningsgudstjänstens tal, böner och psalmer finns budskapet om avsked och hopp. Vi får be Gud att ta hand om den vi älskat. Vi får också be att själva få uppleva Guds närhet i sorgen. I slutet av gudstjänsten kommer avskedstagandet. Att ta avsked ger oss också möjlighet att säga ”vi ses igen”.

I andra dag av dödens ceremoni, det är möjligt att ha en speciell bön för den avlidnes minne i samband med kvällens bön.

I tredje dagen hålls en gudstjänst till minne av den avlidne, själva gudstjänsten är inte speciellt men det hålls tal om den avlidnes livshistoria och ber om förlåtelse, i sluten av gudstjänsten en komplettering av tredje dagens ceremoni hålls i kyrkogård vid graven. Österns gamla kyrka har tre dagar döds ceremoni och det betyder Jesus död och uppståndelse i den tredje dagen.

När har man rätt att få skilsmässa? Vad innebär skilsmässa? Om en person vill skilja sig och får inte tillstånd att göra det, kan man då vända sig till en annan kyrka för att få det?

Äktenskapet I begynnelsen skapade Gud människan. Han gjorde dem till man och kvinna, till två varelser av samma kött och blod. Två varelser som tillsammans utgjorde en avbild av honom själv. De var lika inför honom i värde men var olika till sina personligheter. Gud skapade manligt och kvinnligt. Han sa åt mannen och kvinnan att leva tillsammans i ett kompletterande, livslångt förhållande - äktenskapet. Han kallade dem man och hustru och de två var ett kött. Han uppmanade männen att lämna sina föräldrar och hålla sig till sina hustrur. När bibeln talar om äktenskapet går man tillbaka till denna berättelse från 1 Mos 2:18-25 om hur Gud instiftade förbundet mellan man och kvinna i tidens början.

Äktenskapet är ett förbund (Ord 2:17, Mal 2:14). Ett förbund är någon form av ömsesidig överenskommelse om löften och förpliktelser som ska gälla inom parternas gemenskap. I vissa förbund i bibeln finns det villkor för löftena. Om den ena parten inte uppfyllde villkoren var löftena från den andra parten inte bindande och denne hade ingen skyldighet att infria sina löften. Vissa förbund upplöstes automatiskt när man inte längre levde efter villkoren. Äktenskapsförbundet tycks inte ha några såna villkor (bortsett från sexuell trohet). Gud sa inte till mannen: "håll dig till din hustru så länge hon behagar dig" eller: "håll dig till henne så länge hon uppfyller sina plikter mot dig". Han sa helt enkelt bara: "håll dig till din hustru". Löftet om trohet tycks vara villkorslöst. Äktenskapsförbundet var bara tänkt att upplösas genom att döden skiljde makarna åt. En make är alltså fri att gifta sig igen om den andre har dött. Äktenskapet är inget evigt förbund som gäller i livet efter detta. Att Gud hade tänkt att äktenskapet skulle bestå livet ut ser vi på flera ställen i bibeln. Bl.a. i Mal 2:16 där Gud uttryckligen säger att han "hatar skilsmässa" och i Matt 19:8 där Jesus säger att skilsmässa inte var ett tänkbart alternativ från början.

Guds syn på äktenskapet är positiv. Många bibelord vittnar om en ömsesidig kärlek och aktning där både man och kvinna älskar och åtrår varandra. Syftet med äktenskapet är inte ensidigt. Ett syfte vi kan se är att föra släkten vidare genom barnafödande och ett annat är helt enkelt att man och kvinna behöver varandra (1 Mos 2:18) och bildar tillsammans ett team där de kompletterar varandra och hjälper varandra genom livet.

Skilsmässa De allra flesta kristna tycktes se skilsmässa som en alternativ utväg även om de egentligen tyckte att äktenskapet inte borde brytas annat är genom döden. Vi tror att denna attitydförändring från bibelns hårda syn på skilsmässa till en friare syn kan ställa till det. Om man lever med en inställning till skilsmässa att den finns där till hands när man behöver den så riskerar man att kämpa mindre för sitt äktenskap.

Vad säger bibeln egentligen om skilsmässa? Att Gud från början tänkt att äktenskapsförbundet skulle betraktas som heligt och oupplösligt i detta liv har vi redan tagit upp. Ända från skapelsen var det så och Jesus hävdar att det fortfarande är så. Men mitt i mänsklighetens historia tycks Gud ändra riktning när han plötsligt tillåter skilsmässa i Mose lag. Jesus säger att det beror på människors hårda hjärtan. I en bibelkommentar läste vi att männen tog till förfärliga metoder för att bli kvitt sina hustrur innan de fick en lag som tillät skilsmässa. En del slog helt enkelt ihjäl sin hustru hellre än att fortsätta leva med henne. Detta borde vara en rimlig förklaring till varför Gud plötsligt tillåter skilsmässa. Nog är det bättre att makarna skiljs åt än att de slår ihjäl varandra. Även om Gud tillåter skilsmässa så tycks han hålla fast vid sin grundtanke att det inte borde finnas. Han hatar skilsmässa och uppmanar gång på gång till trohet i äktenskapet.

Hur kan man få skilsmässa? Man ansöker om skilsmässa i kyrkan, det finns två olika blanketter och det beror på om man är överens om skilsmässa eller ej. En betänketid kan beslutas och det beror på tre saker: dels om man är överens om skilsmässan, dels om man har barn, och dels om man redan lever åtskilda. Om båda två begär skilsmässan gemensamt och ingen av dem har några barn så kan man få skilsmässa med någon kort betänketid.

Om ett par får inte skilsmässa och det kan beror på att det finns ingen övertygande skälen, har det paret rätt att ansöka om skilsmässa i en annan kyrka som måste de bli medlemmar i, men vi ser det som ingen lösning eftersom man anger samma skilsmässas skäl även om man ansöker i andra kyrkor.

 

När ska man dopas? Varför har vi gudfader/moder? Konfirmation?

Dopet är ett av den Österns Gamla kyrkans sakrament. Det betyder att dopet är en helig handling instiftad av Kristus, faktiskt är en ny födelse där Gud genom jordiska medel (Vatten) ger människan del av det himmelska livet.

För att det kristna dopet skall anses giltigt, skall det ske med vatten och i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Dopet gäller enligt de flesta kristna kyrkor en gång för alla och behöver aldrig göras om. Österns Gamla Kyrka praktiserar nedsänkning av hela kroppen i vattnet. Vanligast är att man döps som barn 40 dagar efter han/hon födds och de flesta kristna tillämpar både barn- och vuxendop.

Dopet är en hel fullständig gudstjänst även om den firas som en del av församlings gudstjänst, föräldrar väljer en Gudfader/Gudmoder till sitt barn. Fadderns främsta uppgift är att vara ett stöd för barnet i dess fortsatta liv, att komma ihåg barnet på dopdagen och födelsedagen, hjälpa barnet förstå vem Gud och Jesus är och vad dopet betyder. Faddrarna kan också fungera som hjälp och stöd till föräldrarna efterhand som barnet växer upp.

Konfirmation, ordagrant bekräftelse, är en ceremoni som är en uppföljning av dopet.

Genom konfirmationen bekräftas Guds kärlek till konfirmanden, som människa och som döpt. Gud är nära sitt älskade barn och ger kraft att leva ett gott liv. Österns Gamla Kyrka brukar ha konfirmationen i samband med dopet. Ett spädbarn som döps är för litet för att tillägna sig kristen kunskap, Då kommer föräldrar och fadders främsta uppgift att få barnet bekänna den kristna tro som givits i dopet.