Men sakta började
lärjungarna förstå att Jesus inte lämnat dem. Jesus var inte längre begränsad.
Hans himmelfärd skulle innebära att han kunde vara med dem, alltid och överallt.
Han var inte längre begränsad till plats och en stund. Han var inte längre
bunden till Galilén eller Jerusalem. Vid pingsten fick lärjungarna klarhet.
Genom sin Ande var han lika påtagligt hos dem som tidigare och inte bara hos dem
utan alla dem som satte sin tro på hans namn. Från den stunden är Jesus nära dem
som söker honom.
Många tror att, att Gud och
härligheten bara finns fjärran. Men Bibeln och den kristna erfarenheten säger
något annat. Jesus är nära och saligheten finns inom räckhåll. Det är det
paradoxala resultatet av himmelsfärden. Så uppenbarades hans härlighet, den
härlighet Jesus själv talar om i det stycke av Guds ord vi läst i dag.
Vi ska inte stå och se mot
himmelen om vi vill finna Jesus. Det finns många som spanar ut i det blå som
efter en okänd fågel för att finna något eller någon att tro på, men som inte
lägger märke till att den sitter på kikaren eller kameran mitt framför näsan på
dem. Kristi härlighet har vi alldeles inpå oss.
Låt oss tänka på
skapelsens härlighet. Någon kanske undrar vad skapelsens härlighet har med
Jesus att göra. Vi läser i dag att Jesus ber "att Faderns ska förhärliga honom
med den härlighet han hade"före världen blev till" och i Kolosserbrevet (1:16)
kan vi läsa att hela kosmos skapades i och genom Kristus. När skapelsen skildras
i 1 Mosebok säger Gud "Låt oss skapa människor till vår avbild" (1:26) Den
Heliga Treenigheten talar. Fadern, Sonen och Anden skapar ett paradis åt oss
människor, genomstrålat av Guds egen härlighet och kärlek. Trots syndafall och
uppror reflekterar skapelsen i många avseenden ännu Guds härlighet. Annars
skulle vi inte kunna sjunga "Härlig är jorden." Vi anar dess mening, vi ser dess
skönhet i det stora och lilla.
Men med detta i åtanke
måste vi likväl konstatera, att om vi bara söker Gud i naturen kan det gå för
den som ropar i skogen. Det ekar visserligen tillbaka – men det är den egna
rösten vi hör. Det räcker inte för att finna den levande Herren i en sargad och
misshandlad skapelse.
Av den anledningen behöver
vi Guds ord, som uppenbarar vem Kristus är. Uppenbarelsen i Bibeln är inte ett
eko av människors tankar och förhoppningar. Den är gudainandad, det var Anden
som inspirerade heliga män och kvinnor och uppenbarade vad Gud ville ha sagt.
Den är inget eko av våra önskningar. Tvärtemot går den ofta mot våra mänskliga
tankar och idéer. Därför måste man vara skeptisk – inte minst i en efterkristen
tid som vår – när människor i en andlig eller kyrklig fråga frågar menar sig
veta vad kristen tro är eller borde vara utan att man på allvar frågar efter vad
Bibeln faktiskt uppenbarar och säger.
Bibeln målar Kristus för
oss – den uppenbarar vad vi behöver veta för vår räddning och vad som är gott
och nyttigast för oss. Kristi härlighet strålar emot oss genom Guds ord,
ur varje Bibel. För det om honom som hela Bibeln handlar, ibland på ett dunkelt
och svårtkomligt sätt – men likväl är han hela Bibeln stjärna och kärna. Genom
Bibeln, när den läses med bön under Andens ledning kan man verkligen lära känna
Guds härlighet, hans slösande kärlek.
Jesus säger i dag till sin
himmelske Fader att han uppenbarat hans namn för dem som Fadern gett honom "och
de har bevarat ditt ord." Det fullbordades i hans lidande och död och hans
härliga uppståndelse. Så uppenbarades Guds härlighet och kärlek till den vilsna,
förlorade mänskligheten. Det Jesus talar om och som han fullbordade är
frälsningens härlighet.
Vad menar då Jesus när han
säger till sin Fader "att de verkligen förstått att han kommit från Gud.. Jesus
talar inte om att ’känna till’ utan han menar verkligen ’förstått’ med ordets
hela innebörd. Det är klart att praktiskt taget alla känner till att det finns
någon som kallas Jesus, att det finns kyrkor och religioner, men det betyder
verkligen inte att förstå vem Jesus är och varifrån han har kommit. Många tror
att vi tror på en gud som vi sannerligen inte tror på. Nej, vi tror på den Gud,
som Jesus gjort känd. Man lära känna Gud först när man tar emot Jesus som sin
Herre och Frälsare d.v.s. söker göra Guds vilja och vilja följa honom. (Joh
7:17) Ordet ’härlighet’ kommer ursprungligen av ’herr-lighet.’ För att förstå
vem Gud är måste man erkänna Jesus gudomliga anspråk. Men det vägrar den
upproriska världen att göra. Den är sin egen herre, och går därför miste om
härligheten från Gud.
Men den som söker skall
finna. Den som stannar upp och reflekterar över skapelsens alla mysterier och
sammanhang och söker vägledning i Guds ord skall finna att Gud är nära och
saligheten inom räckhåll.
Det var för att rädda den
förlorade världen som Jesus kom från Gud. Det var för att frälsa och uppsöka det
som var förlorat som han gav sitt liv på korset och sonade världens synd och
skuld. Det var för att visa sin härlighet och proklamera sin seger över synd och
död som han gick levande ur sin grav. Det var för att bestiga sin härlighets
tron som han denna dag uppsteg till himmelen. På Faderns högra sida ber han för
oss och manar gott för oss. Han är nära oss genom Hjälparen sen helige Ande som
ska lära oss och påminna oss allt han har sagt och som vill komma och bo hos oss
och omskapa och förvandla oss efter hans vilja.
Jesus blir bäst
förhärligad, när Guds kärlek får flytta in i våra hjärtan och vi älskar våra
medmänniskor och sprider evangeliets glädje att världen är frälsad, att Jesus
gått före oss till himmelen för att bereda oss rum i hans Faderns boningar. Då
ska vi få uppleva den eviga härligheten vid tidens slut då Gud skall
skapa allting nytt. Då skall Jesus komma åter på himmelens skyar i all sin
’herr-lighet’ för att hämta de sina till det nya som Gud har i beredskap åt dem
som älskar honom, "ty riket är Hans och Makten och Herr-ligheten i evighet.
|